Hemsidans Titel

Damkronorna räckte inte till

Så var det då dags. Ni som har läst det senaste numret av Idrott&Kunskap visste redan att Damkronorna har turneringens yngsta - och tyngsta - lag. Vi kunde som enda tidning berätta om lagets fysiska testvärden. Resultaten, mätt som ett fys-index för ett antal parametrar, har förbättrats väsentligt sedan fys-satsningen inleddes i mitten av 1990-talet. Närmare bestämt från 2,5 som lagmedelvärde år 2000 till dagens 7,5 - allt på en tiogradig skala.

Men nu var det alltså examensdags.

OS-semifinal mot turneringens favorit USA inför fullsatta läktare i Canada Hockey Place. Det vill säga, ungefär så långt ifrån dessa unga tjejers hockeyvardag som det går att komma. Men oddsen var alltså goda för att Damkronorna skulle kunna stå upp rent fysiskt. Frågan var: skulle de även kunna göra det mentalt, tekniskt och taktiskt? Tja, mentalt fick laget i alla fall en boost av ett entusiastiskt publikstöd. USA har aldrig stått speciellt högt i kurs hos den kanadensiska hockeypubliken. Och populariteten lär knappast ha ökat efter gårdagens drabbning i herrturneringen.

Matchen då? Jo, Damkronorna inledde optimistiskt. Några uppenbara problem med nerverna märktes i alla fall inte. Däremot blev två saker rätt snart tydliga:

*Svenskorna fick konstant problem när de sattes under hård press i den egna zonen.

*När väl kontringslägena dök upp orkade/vågade inte laget flytta upp spelet varvid puckföraren blev alltför ensam.

Det skulle gå att peka på en rad andra detaljer där Damkronorna inte räckte till, men vi släpper det. Man kan bara konstatera att gapet till amerikanskorna - och Kanada - är oförändrat stort. Inte så konstigt kanske om man betänker att det i Sverige finns cirka 3500 licensierade damspelare. Motsvarande siffra i Kanada är 85 000 och i USA cirka 50 000. Frågan Svenska Hockeyförbundet nu måste ta tag i känns med andra ord given. Hur ska vi locka fler tjejer till damhockeyn?

En bra början kan tjejerna själva bidra med genom att slå Finland i bronsmatchen!