därför skadar sig fotbollsspelare

Det är väl dokumenterat att en tidigare skada utgör en av de största riskfaktorerna för att en ny ska inträffa. Men vad kan man då göra i en fotbollsklubb för att förhindra att återfallsskador blir ett problem. Tja, ett tips är att skaffa en stor idrottsmedicinsk stab – en lyx som dock främst är förunnad den europeiska fotbollsaristokratin. Mycket riktigt visar också ny statistik från de svenska forskarna att antalet återfallsskador är lägre i Europas toppklubbar jämfört med i Herr-och Damallsvenskan. På amatörnivå – division 4 Östergötland – är siffran för återfallsskador ännu högre. Att det ser ut så, menar doktor Marcus Waldén, är fullt logiskt. Ju större medicinskt team en klubb har, desto lägre bör också risken för återfallsskador vara. 
– En vanlig förklaring till en återfallsskada är en för tidig återgång till spel. Är man tillbaka 10 dagar efter exempelvis en fotledsskada så är den inte medicinskt läkt. Det gäller att följa steg-för-steg principen. Men, i synnerhet på amatörnivå, så är det vanligt att man tjuvstartar lite och då ökar risken. I de stora proffsklubbarna har man stora trupper med relativt likvärdiga spelare och behöver då oftast inte chansa med spelare på samma sätt, säger Marcus Waldén.

Den kanske mest fruktade skadan bland fotbollsspelare – och där en återfallsskada mycket väl kan betyda slutet på karriären – är onekligen korsbandsskadan. De svenska forskarna publicerade nyligen, i marsnumret av ansedda British Journal of Sports Medicine, en studie som behandlar korsbandsskador. Hela 78 klubbar ingick i studien där samtliga korsbandssskador som inträffade mellan 2001-2015 registrerades. Totalt, visar statistiken, inträffade 157 korsbandsskador under perioden. En svag årlig ökning – dock en signifikant – noterades. Risken att drabbas visade sig vara 20 gånger högre i samband med matchspel jämfört med träning. När det gäller de som drabbades visade sig tiden till återgång i träning (medianvärde) vara 6,6 månader, att jämföra med matchspel som krävde 7,4 månader.
– Risken att drabbas av en ny korsbandsskada är högre än vad vi har trott tidigare. Minst tio procent råkar ut för en ny korsbandsskada inom ett år. När det gäller unga spelare är risken ännu högre, ända upp till 20-30 procent. Allra störst är återfallsrisken för unga tjejer. Det kan tyckas paradoxalt att återfallsrisken ökat trots att såväl operationstekniker som rehabilitering gått framåt mycket. Men det innebär ju samtidigt att fler återgår till idrott på en hög nivå och där vet vi att risken alltid är högre – i synnerhet om man redan har råkat ut för en skada.
Många så kallade rerupturer sker tidigt. I den aktuella studien noterades att 4 procent av dem inträffade redan i slutet av rehabiliteringsfasen eller strax innan den första matchen. Ytterligare fyra procent skedde tre månader efter den första matchen.
– Det tar lång tid för senan att omvandlas till ett ligament. Jag lyssnade nyligen till resultaten från en norsk studie där man kunde slå fast att för varje månad man väntar med matchspel efter sex månaders rehabilitering så minskar risken för en ny korsbandsskada med 50 procent, efter nio månader planar det ut.

En annan skada som ofta uppmärksammas på idrottsmedicinska konferenser är hamstringsskadan. Bilden av en fotbollsspelare som grinar illa och tar sig för baksidan av låret är väl bekant i tv-rutan. Faktum är att bristningar i de bakre lårmusklerna (hamstrings) i dag är den enskilt vanligaste skadan inom fotbollen. Färska siffror från en annan av de svenska forskarnas studier visar att den genomsnittliga frånvarotiden per 1000 timmar är nästan tre veckor (19,7 dagar) En siffra som varit relativt konstant de senaste åren.
I den aktuella studien – där 36 europeiska toppklubbar från 12 länder ingick – inträffade totalt 1614 hamstringsskador mellan åren 2001-2014. Den statistiska trenden pekar på en årlig ökning med 2,3 procent. Risken att drabbas är nio gånger högre under matchspel jämfört med på träning. Även det en statistik som varit relativt konstant över tid. Men den aktuella studien visar samtidigt på en ny trend – antalet hamstringsskador som inträffar under träningar har ökat.
– Ja, de träningsrelaterade hamstringsskadorna har ökat med fyra procent per år sedan 2001. Något som sannolikt kan förklaras av en ambition av att höja intensiteten på träningarna. Tyvärr så har inte de medicinska teamen så mycket att säga till om när det kommer till träningsupplägg. Där tror vi att det skulle vara bra om samarbetet med tränarstaben blev tätare, säger Marcus Waldén som är ortoped vid Lunds Universitetssjukhus och en av forskarna bakom studien. 

Exakt vad som orsakar muskelbristningarna kan forskarna i dag inte svara på. Men vad man vet är att de flesta inträffar i slutet av halvlekarna. Ett faktum som borde peka mot att muskulär trötthet är en faktor. I den bästa av världar skulle spelarnas subjektiva trötthetsupplevelse innan skadan också registreras. Problemet är dock, förklarar Marcus Waldén, att det skulle krävas en stor logistisk apparat att även få in de uppgifterna. Risken för att en spelare som drabbats av en hamstringsskada råkar ut för en ny är enligt statistiken cirka 15-20 procent. En siffra som varit konstant över tid.
– Som idrottsmedicinare skulle man ju gärna, precis som när det gäller fotledsststukningar, se en positiv utveckling även här. Det vill säga att det visar sig att vi har blivit bättre på att ta hand om hamstringsskadorna. Men det är en lurig typ av skada. Allt går i regel bra första matchen efter återgång till spel. Återfallsskadorna inträffar oftast senare, först i tredje eller fjärde matchen.

Målsättningen är förstås att ingen spelare i laget ska råka ut för en hamstringsskada. Den förebyggande övning som anses ha bäst vetenskaplig dokumentation i sammanhanget är ”Nordic Hamstring”, även kallad ”Finnen”.
– Det finns en kritik mot att man i Nordic Hamstring inte jobbar i det rörelseomfång som fotbollsspelare gör. Men rätt utförd så har den en dokumenterad skadeförebyggande effekt, visar en holländsk och en dansk studien. Tyvärr är det i dag en minoritet av lagen som jobbar på rätt sätt med den övningen, säger Marcus Waldén. 

© Idrott & Kunskap