så löper elitspelarna

I engelska Premier League har antalet sprintlöpningar under match ökat med hela 80 procent den senaste tioårsperioden. Det visar en pågående studie från Göteborgs Universitet. Studien visar också hur intensiteten i spelet fluktuerar under match.
 
Artikeln från forskarna Dan Fransson, Peter Krustrup och Magni Mohr är publicerad i tidskriften Journal of Science and Medicine in Football och bygger på matchanalyser av 473 spelare i engelska Premier League. Huvudfyndet handlar om hur intensitetsmönstret ser ut under matchspel.
-Våra data visar att efter de intensivaste en, två och femminutersperioderna i en match så följer en 5-minutersperiod där antalet högintensiva löpningar minskar markant. Ett faktum som tyder på trötthet. Vi kan också slå fast att skillnaderna mellan individer och olika spelpositioner kan vara stor när det gäller antalet högintensiva löpningar, både totalt under matchen men också under de mest intensiva perioderna, säger Dan Fransson som är doktorand på Göteborgs Universitet och har titeln Sport Scientist i allsvenska Elfsborg.
Spelare som toppar statistiken hamnar runt 4500 högintensiva löpmeter (över 14 km/tim) medan motsvarande siffror för spelare i andra änden av skalan kan ligga omkring 1000 meter. Översatt till en match allra intensivaste 1-minutersperiod kan det betyda att en spelare sprungit 20-30 meter i riktigt högt tempo medan en annan då löpt 200 meter. Skillnaderna i belastningsmönster under en fotbollsmatch kan alltså vara stora. Det är sedan tidigare känt – och bekräftat även i denna studie – att centrala mittfältare är de som gör flest löpningar i högt tempo, följt av yttermittfältare och sedan ytterbackar och forwards. Klart lägst i den statistiken återfinns mittbackarna.
Men vilka slutsatser bör då fotbolls-och fys-tränare dra av de nya forskningsrönen?
-Att delar av träningen under veckan bör individanpassas efter de olika matchkraven. Dels beroende på spelarnas positioner men också deras individuella spelstilar och roller. Om till exempel en forward är mer av en target-spelare och en annan mer djupledslöpande så bör det återspeglas i hur träningen läggs upp.
Rent träningsmässigt visar forskargruppens preliminära resultat att så kallad snabbhetsuthållighet ger en bättre träningseffekt jämfört med en medelintensiv och kontinuerlig aerob träning. Hur intervallerna ska utformas beror på spelposition och matchkrav. I Elfsborg försöker man väva in intervallerna i olika fotbollsövningar om det är möjligt..
-Vii jobbar med olika typer av riktningsändringar och höghastighetslöpningar. Rörelserna är alltid fotbollsspecifika. Det här är en väldigt, väldigt tuff träning som man högst kan genomföra två gånger per vecka, under säsong kanske endast en gång per vecka. I perioder när man genomför den här typen av övningar så är det också viktigt att dra ned på den totala träningsvolymen för att undvika en ökad skaderisk.
Forskarkollegorna Magni Mohri och Peter Krustrup kunde redan 2003 visa att antalet högintensiva löpningar var signifikant högre i ett antal undersökta Champions League-klubbar, jämfört med lag i den danska Superligan. Han berättar att man i Elfsborg jobbar efter tre grundprinciper:
Intensiteten sjunker i slutet av matcherna. Ambitionen är att kunna bibehålla den matchtiden ut.
Identifiering av de intensivaste perioderna under matcherna. Vi bryter ned dem i 2-minutersperioder och analyserar och utformar sen fys-träningen utifrån position och individuell spelstil.
Explosivitet – kroppen ska hålla för 20-40 sprints  - samt cirka 100 intensiva accelerationer beroende på position - under en match.
Dan Fransson:
-Det är inte säkert att den maximala syreupptagningsförmågan (Vo2 max) säger så mycket om det intermittenta arbete som utförs på fotbollsplanen. Norska studier har också visat att Vo2 max-värdena inte har ökat under de senaste 23 åren i norska Tippeligan. Samtidigt vet man att de högintensiva löpningarna ökat under den tidsperioden. I studier har man också kunnat slå fast ett samband mellanresultat på YoYo-testet och antal högintensiva löpmeter under matcher på både elit-och amatörnivå. Det här tycker jag indikerar att det ur testsynvinkel kan vara bättre med något intermittent test som är mer fotbollsspecifikt, säger Dan Fransson.
 

© Idrott & Kunskap