ny studie: helvetesmammorna i ungdomsfotbollen

En av många plusfaktorer som idrottsutövande anses bidra med är en god fostran i det som engelsmännen kallar sportmanship. Men det är ju inte enbart idrottsklubbarna som har inflytande över den frågan. Föräldrarna har, precis som när det gäller skolan, också en viktig roll när det kommer till att ställa in barn och ungdomars moraliska idrottskompass. I studien från Karlstad Universitet intervjuades 231 unga fotbollspelare med en snittålder på 17 år och där samtliga gick på ett Nationellt Idrottsgymnasium (NIU). Syftet med frågeställningarna var att se hur olika typer av motivationsklimat i hemmet påverkar attityderna till moralbeslut inom idrotten. Allt från synen på fusk till tänjandet av regler för att vinna sportsliga fördelar och inställningen till att psyka sina motståndare samt till begreppet sportmanship överhuvudtaget. Att mammorna där visar sig ha ett mer negativt inflytande jämfört med papporna förvånar säkert många.

– Ungdomarna i den här studien upplevde att det främst var mammorna som pushade dem att vinna till varje pris. Det är förstås ett resultat som bryter mot den förväntade genusnormen i samhället. De flesta förväntar sig nog att det är mammorna som ska stå för mjuka värden med värderingar som ”Det viktigaste är att de har roligt”. Om mamma blir besviken över en förlust, trots att man kanske gjort en bra match och kämpat, så kan det säkert i förlängningen omedvetet leda till att man gör allt för att vinna för att få uppskattning.

Karlstadsforskarnas resultat har onekligen en viss koppling till en studie från Oxford University om så kallade Tigermammor som publicerades förra månaden. Begreppet Tigermammor lanserades av författaren Amy Chua 2011 och handlar om hur kinesiska mammor drillar sina barn med hård disciplin för att de ska nå framgångar i olika sammanhang. Oxfordforskarnas resultat visar att ätstörningar är vanligare i skolor där en stor andel av föräldrarna har universitetsexamina. Men alla är inte negativa till tiger-idealet. Den engelska tidningen Daily Mail rapporterar att självaste David Cameron tidigare i år i ett tal lovordade tigermamma-idealet. Inställningen att ”alla ska få priser” är, menade Cameron, negativt för svagare barns utveckling.

Enligt Stefan Wagnsson är Camerons uttalande ett exempel på att det skett en politisk förskjutning i de här frågorna.
– Helt klart så läggs mer och mer av ansvaret på individen. Det där är sociologiska krafter i samhället som man själv kanske inte alltid är medveten om. Som förälder blir du i dag också i hög grad värderad utifrån hur framgångsrika dina barn är. Där är idrotten en väldigt tydlig arena där framgångar och misslyckanden är uppenbara för alla, på ett annat sätt än exempelvis i skolan där ju betygen är konfidentiella. Om ett barn misslyckas i dag så ställs ofta frågan vad föräldrarna har gjort för fel? Motsatsen gäller förstås också. När tv-kamerorna zoomar in Sarah Sjöströms föräldrar under OS  så är det säkert många framför tv-apparaterna som frågar sig vad de gjort för att få ett så lyckat barn.
De stora politiska omvälvningar som skett i Kina med en övergång från ett extremt kollektivt tänkande till ett i dag lika extremt kapitalistiskt, sätter, menar Wagnsson, sina spår även i barnuppfostran. Trycket på att familjens enda barn ska lyckas blir då stort. Men ett individualistiskt tänkande med inställningen att ”var och en är sin lyckas smed” har allt mer kommit att prägla även västvärlden – inklusive Sverige.

– Sedan ser vi här kanske inte lika ofta de där mer extrema avarterna som exempelvis kommer till uttryck i tigermamma-idealet. Men helt klart får du som förälder i dag en högre status i föräldrargruppen om ditt barn är bäst i fotbollslaget. Tidigare var det inga från de högre socialgrupperna som brydde sig om en sport som fotboll men den inställningen har ju förändrats i takt med de pengar som i dag finns i sporten och den status den har.

Vilket motivationsklimat bör då alla mammor och pappor försöka skapa för att deras barn ska få sunda idrottsmoraliska värderingar? Inom idrottspsykologin görs en distinktion mellan”Ego” och ”Task”-orienterade individer. Kortfattat kan man säga att en ego-orienterad person kännetecknas av att han eller hon jämför sina prestationer med andra och har fokus på att besegra sina motståndare. En task-orienterad person däremot tänker mer på vad nästa steg är för att utveckla den egna färdigheten. Jämförelsen med andra utövare är underordnad. Forskningen på området har visat att ego-personer ofta drivs av yttre motivationsfaktorer som exempelvis pengar och ära, medan ”task-personligheter” motiveras av inre drivkrafter. I verkligheten har väl de flesta människor i olika sammanhang inslag av bägge dessa motivationskrafter. Men, menar Stefan Wagnsson, om syftet är att utveckla barn och ungdomars idrottsmoral i positiv riktning så är utan tvivel den ”task-orienterade” modellen att föredra.

– Barn som tidigt får lära sig att det är okay att misslyckas och att det bara är att fortsätta jobba vidare får bättre förutsättningar att i förlängningen utveckla en god idrottsmoral. Ska jag utifrån forskningen ge ett råd till idrottsföräldrar så är det att uppmuntra barnen att koncentrera sig på att utveckla de egna färdigheterna och inte jämföra sig så mycket med andra. Det är ändå bara den egna prestationen man kan kontrollera, säger Stefan Wagnsson.

© Idrott & Kunskap