hälvetet Del 2

 Och för att ytterligare understryka allvaret i detta faktum, risken finns att proppen sedan vandrar upp i lungorna. Ni kan ju tänka er hur nattsömnen blir efter ett sådant besked. Så jag tackade genast ja till att bli ett försöksdjur. Själva behandlingsmetoden går under förkortningen IPC (Intermittent Pneumatisk Kompression).
Nu fungerar det ju ofta så i vetenskapens värld att försökspersoner i studier lottas till antingen en kontroll- eller experimentgrupp. Slumpen avgör hur det blir – det vill säga precis som vanligt i livet. Sjuksköterskan ville bara att jag skulle vara medveten om vad som gällde. Förmiddagen därpå tog jag taxi (betalas av olycksfallsförsäkring mot uppvisande av kvitto) till Danderyds sjukhus. Haltade mig fram till ortopedmottagningen och slog mig ned i väntrummet. Kort därefter dök den vänliga sjuksköterskan upp och så fick jag fylla i en del formalia.
Jag hade inte väntat mig att lottningen skulle ske där och då, men det var precis vad som skedde. Sjuksköterskan tryckte på någon form av slumpgenerator på sin dator och nu väntade vi båda (åtminstone jag) spänt på resultatet:
-Du lottades till experimentgruppen, så då får du ta hem den här maskinen, sa hon och pekade på något som såg ut som typ ett gammalt bilbatteri. Men dyr som sjutton var den, fick jag veta. Hur den fungerar? Det är ganska enkelt faktiskt. Man lindar två manchetter runt vaderna, en på varje ben. Sedan, efter att ha tillfört ström, trycker man på on-knappen. Med jämna intervall – cirka två gånger per minut – dras då manchetterna ihop över vadmusklerna och pressar ihop dem. Syftet är att simulera en muskelsammandragning (kontraktion) i vaden. Normalt när vi går tjänar våra vadmuskler (vi har två, gastrocnemius och soleus) som en pump. En pump som ser till att blodet skickas tillbaka till hjärtat i ett evigt (nåja) kretslopp. Men när foten immobiliseras med den specialpjäxa man får efter en hälseneruptur så stannar också den naturliga pumpen. Och då ökar alltså risken för blodproppar.

Helst ska man ha maskinen på tio timmar per dygn. Många timmar i soffan blir det. Man kan också fixa allt under natten och ha maskinen på då man sover. Men den är inte ljudlös och vem kan sova med vetskapen om att snart är det dags för vaden att dra ihop sig igen? Inte jag i alla fall. Tror jag. Man kanske ska testa? Samtidigt – jag är inte ensam i sängen.
Perspektivet på livet kan ändras snabbare än det går att säga hälseneruptur. Allt jag nu önskar är att slippa åka på en propp.

Fakta hälsenerupturer
Hur är hälsenan (Achilles tendon) uppbyggd?
Hälsenan är cirka 0,5 centimeter tjock och är uppbyggd av kollagenfibrer. Den är kroppens största sena och klarar belastningar upp till 17 gånger kroppsvikten. Med stigande ålder blir senan styvare och får sämre glidförmåga.
Vad är en hälseneruptur?
Vid en hälseneruptur går hälsenan av – helt eller delvis. Akut är smärtan intensiv men klingar av relativt fort.
 
Vilka är de vanligaste orsakerna?

Höga belastningar vid exempelvis riktningsförändringar och frånskjut.
 
Vilka drabbas?
Nio av tio är män. Åldersmässigt är risken som störst i 40-årsåldern eller efter 70. Men hälsenan kan gå av i alla åldrar. Racketsporter innebär störst risk men även andra bollsporter som basket, fotboll och innebandy finns med i statistiken.

Hur behandlas hälsenerupturer?
Vanligast är att patienten får avlastning i kombination med att foten hålls i ett sträckt läge. Patienten får antingen en specialpjäxa (ortos) eller gips.
 
Trenden har gått mot att allt fler behandlas konservativt, det vill säga utan operation. Vad som ger bäst utfall – enbart sjukgymnastik eller operation och efterföljande rehab – är föremål för diskussioner. Operation genomförs främst på de som har ett yrke – exempelvis elitidrottare – där belastningen på akillessenan är hög. Kirurgisk behandling innebär en något lägre risk för re-reptur jämfört med konservativ behandling. Operation inom 48 timmar ger enligt studier ett bättre utfall än om den sker senare.
 
Hur stor är chansen att komma tillbaka till ett aktivt idrottsliv?
Statistiken visar att över 80 procent av de drabbade kan löpträna två år efter skadetillfället. Men endast hälften kan återgå till att idrotta på samma nivå som innan skadan.
 
Källor: Professor Paul Ackermann
Vård.se
Svensk Ortopedisk Gipstekniker Förening

© Idrott & Kunskap