Corona och det öppna fönstret

I mitten av 1990-talet lanserade forskaren David Nieman teorin om det som på engelska kallas ”Open Window Theory”. En teori som generellt har vunnit stor acceptans i det idrottsvetenskapliga skrået. Kortfattat och mycket förenklat handlar ”det öppna fönstret” om att kroppen är mer mottaglig för virus timmarna direkt efter fysiskt ansträngande tävlingar eller träningspass. Elaka virus kan då flyga in obehindrat genom ”det öppna fönstret” och suga sig fast på den intet ont anande idrottaren. Dessa svackor i immunförsvaret brukar uppstå efter en timmes träning eller tävling på belastningar runt 75 procent av den maximala syreupptagningsförmågan. Är intensiteten ännu högre inträder svackan i immunförsvaret tidigare. En förklaring till den kortsiktiga sänkningen är att det uppstår en minskning av så kallade NK-celler (Natural Killer Cells) vars uppgift består i att döda virusinfekterade celler (därav namnet).
 När det gäller ansträngningar på låg eller måttlig nivå så sker dock det motsatta, det vill säga immunförsvaret stärks. Två saker har alltså betydelse i sammanhanget: den tidsmässiga längden på träningen/tävlingen och intensiteten. Av dessa faktorer påverkar tidsfaktorn immunförsvaret mest. Tiden är således en riskfaktor. Men inte bara den tid själva träningspasset pågår. Elitidrottare som tränar två pass om dagen måste även beakta tiden m e l l a n passen. Bente Klarlund Pedersens forskargrupp har i studier visat att de negativa förändringarna i immunförsvaret är större när det endast är tre timmar mellan passen, jämfört med om det är sex timmars återhämtning. En förklaring till skillnaden kan vara att depåerna av muskelglykogen hinner fyllas på mer med en längre återhämtningstid.
Men alla idrottsforskare ställer sig inte odelat bakom teorin om ”det öppna fönstret”. Professor Björn Ekblom vid Gymnastik-och Idrottshögskolan i Stockholm har i tidigare intervjuer med ”I&K kritiserat delar av dess slutsatser. I en tidigare större studie på 1700 maratonlöpare i olika åldrar undersöktes infektionsförekomsten tre veckor före och tre veckor efter Stockholm Maraton via enkäter. Resultatet visade en högst marginell ökning av infektioner efter loppet. Däremot, visade studien, var det nästan dubbelt så många – 33 procent – som varit sjuka innan loppet som fick en infektion efter, jämfört med de som var friska innan. Men Ekblom menade ändå i den tidigare intervjun i I&K att det också fanns resultat i den egna studien som gav ett stöd för vissa delar av teorin. Det visade sig nämligen då försökspersonerna delades in i smågrupper efter träningsmängd och intensitet på träningspassen före loppet och sedan jämfördes med deras sluttid i loppet. De som hade en sluttid som var lägre än den skulle ha varit om de hållit samma tempo som på träningspassen, drabbades i högre utsträckning av infektioner efter loppet. Springer man fortare än vad man är tränad för kan med andra ord infektionsrisken öka.

Idrottsforskare har tidigare slagit fast att konsensus gäller kring följande:
*Måttlig träning kan förbättra immunförsvaret medan långvarig högintensiv träning tillfälligtvis försämrar det.
*Tävlingsidrottare råkar oftare ut för förkylningar och problem med övre luftvägarna jämfört med personer som är mindre fysiskt aktiva.

© Idrott & Kunskap