kramfri idrott

Så man kan ju stilla undra – kommer de galna målfirandena någonsin att komma tillbaka? Eller har det ondsinta viruset för alltid letat sig in i våra hjärnor? Muterat och förvandlat sig till ett orosvirus med långa dendriter som slingrar sig likt giftormar runt alla hjärnneuron?
Kanske har vi sett den sista tv-puckhögen. Flocken – laget – förvandlas till en samling individer. Och ute i samhället blir den sociala distanseringen normaliserad – inte bara i Sverige utan i hela världen. För är det något som smittar mer än covid-19 så är det oro. Här skulle jag vilja lyfta fram min egen yrkesgrupp som den i särklass värsta smittspridaren. Journalister är superspridare av orosviruset. Ja, långt före covid-19 har spridningen varit en essentiell del av själva affärsidén hos massmedia. Rysstormen på väg. Tio tecken som avslöjar om du har cancer. Experten: då är risken för otrohet som störst.
Vi stannar där va? Ni har redan fattat hur den massmediala dramaturgin fungerar. Oro, rädsla och aggressioner säljer. En begränsad del av verkligheten vaskas fram genom det massmediala filtret. Det som avviker från normaliteten blir nyheter. Man promenerar på gatan = ingen nyhet. Man promenerar på gatan och får blomkruka i huvudet = nyhet. Och eftersom alla mediebolag lyder under samma dramaturgiska logik så blir massmediekonsumenternas samlade världsbild att världen är ond, farlig och högexplosiv. För att tala med Folkhälsomyndigheten: fundera på vad det gör med din världsbild?
Ja, jag är orolig för att oron är på väg att bli en ännu större del av vårt kollektiva undermedvetna. Experterna har ju redan förklarat att det inte är en fråga om – utan när – nästa pandemi drabbar oss. Det kan gå snabbare än att säga fladdermus. Mot oro finns inte – heller – något vaccin. Och vi uppnår knappast flockimmunitet bara för att vi en gång varit smittade av oro. Snarare tvärtom. Jo, det finns faktiskt ett vaccin mot oro. Idrott heter det. När man försöker nå den där bollen i forehandshörnet eller letar efter luckan i det kompakta motståndarförsvaret så är oron åtminstone för en stund satt på paus. Det mest fantastiska med idrotten – för all del, musik kan också funka – är just att vi för en stund totalt förlorar oss i nuet. Idrottens egenvärde, som salig professor Lars-Magnus Engström kallade det. Men när matchbollen är inslagen eller slutsignalen ljuder återgår vi raskt till våra oroliga liv. Men även ett korttidsverkande vaccin kan ha ett stort värde i dagar som dessa. Idrott utan kramar tappar onekligen en dimension.  Men fundera på om det trots allt inte är bättre än att sitta hemma och knarka coronanytt.

© Idrott & Kunskap