Operation-eller inte?

Detta konstaterande är högst personligt och bygger inte på någon statistiskt signifikativ studie med slumpmässigt urval. Icke desto mindre känner jag nu för att skrika ut: spela aldrig innefotboll utan korsband!
Nej, det är ju självklart skulle i princip alla ortopeder under stryka.
Men, samtidigt, som trogna läsare av I & K känner till, så pågår det sedan några år tillbaka en debatt om det utförs en massa korsbandsoperationer i onödan.
Ett icke föraktligt antal sjukgymnaster hävdar det – och man gör det med stöd av obestridliga vetenskapliga fakta.
Man menar att det i många fall är fullt möjligt att idrotta utan ett korsband. Men frågan som komplicerar det hela är förstås  : idrotta med vad? Och på vilken nivå?
Jag har läst vittnesmål om personer som spelat utan korsband – på elitnivå. Samtidigt finns det givetvis rationella skäl till att i princip alla fotbollsspelare som drabbas av en korsbandsskada snabbt väljer att operera sig.Som Robin Söder, till exempel.
Själv drog jag av mitt korsband för några år sedan under en fotbollsmatch. Jag var då 46 år och har man trots det inträffade inga problem i vardagen med rörlighet och funktionalitet så är kanske motivationen att genomgå en operation på topp. Efter några månaders rehabilitering var jag dessutom tillbaka och spelade åter mina morgonmatcher i fotboll. Det gick alldeles utmärkt – i några månader. Sedan spelade jag innefotboll på en lunchrast. Kom dit lite sent, lite stressad – och värmde upp så där halvdant. Och självklart kom den då – ”The give away”- det vill säga benet vek sig under en sidledsförflyttning  och smärtan var omedelbar. Med några dagars distans var slutsatsen tämligen given: inget korsband = ingen inomhusfotboll. Och det var faktiskt ett löfte till mig själv som jag höll – i flera år…
Återigen kunde jag dock efter ett par , tre månaders rehabilitering inte låta bli att fundera över alternativa idrotter(helst någon med en boll!). Så när det gamla kompisgänget beslutade sig för att börja spela innebandy en gång i veckan kunde jag inte hålla mig. Det fungerade också länge och väl tills samma sak inträffade även där. Ny rehabilitering  och efter ett tag kändes allt okay igen. Har därefter spelat innebandy utan problem i ett drygt år.
Fine, innebandyn verkar trots allt fungera ganska bra. Visst, det är start och stopp och riktningsändringar där också. Men skillnaden gentemot fotboll, hävdar jag, är att du i innebandyn gör de mest virtuosa rörelserna med klubban, medan knäleden mest ”hänger med”. I fotboll däremot vrider och vänder du hela tiden benet fram och tillbaka i olika vinklar – i synnerhet vid dribblingar. Det är alltså en gradskillnad där, vill jag hävda.
Jag skall inte trötta er mer med mina små idiotier – men självklart kunde jag inte hålla mig borta från fotbollen i längden. Och lika självklart gick det som det gick under detta inomhuspass med sonens  fotbollslag:  (födda 00).
Så tro det eller ej – nu ska jag ALDRIG spela fotboll igen – åtminstone inte utan korsband. Men vad säger ni: finns det någon anledning för en 51-årig redaktör att göra en korsbandsoperation för att kunna fortsätta ägna sig åt bollsporter under livets andra halvlek? Eller ska man ”face the facts” och acceptera att det från och med nu är löpbandet och gymmet som gäller? Vad har ni själva –idrottsmedicinare, tränare, aktiva - för erfarenheter? Dela gärna med dig av din kunskap eller dina funderingar.